Hoppa till huvudinnehåll

Järfälla kommun

Lisa Edlund: Kvinnlig pionjär inom föreningslivet och kommunalpolitiken

Lisa Edlund: Kvinnlig pionjär inom föreningslivet och kommunalpolitiken
JkB 14270 - Centrum

Krattardags i Kallhälls centrum 1920-tal. Fr v Lisa Edlund, Elly Melin (sittande), Elvina Engberg och Vivian Eklund

JkB 12450 - Porträttbild

Lisa Edlund 1930-tal

JkB 17262 - 15-årsjubileum

Kallhälls socialdemokratiska kvinnoklubbs 15-års jubileum 1938

JkB 01865 - Postanstalt

Posten i Jakobsberg med stationsmästare Lisa Edlund 1965. Foto: Gösta Ask

LISA EDLUND
S-politiker

Lisa Edlund föddes i Enköping den 9 oktober 1892 och avled i Järfälla den 14 mars 1990, drygt 97 år gammal.
Hon växte upp hos sina morföräldrar till dess hon var nio år.
Under ungdomsåren i Enköping träffade hon sin blivande make John Edlund och de båda gifte sig den 18/11 1911 och bosatte sig i Barkarby. Men i november 1912 flyttade man till Kallhälls Folkets Hus i Kallhälls Villastad, som då hörde till Sollentuna kommun. Maken John tjänstgjorde som vaktmästare (på fritid) för den nyöppnade lokalen och bostaden var inrymd i en villa på Folkets Hus tomten. Villan ligger för övrigt kvar än idag (2012).

Det var minst sagt glesbyggt i Kallhälls Villastad på den här tiden och Lisa var glad, då man redan 1915, enligt inflvttningslängd, kunde flytta in i en lägenhet nere i Kallhäll. År 1916 blev det en kort “utflykt” till Klavreström i Småland (sex månader) och något längre till Enköping och Morgårdshammar (ca ett och ett halvt år). 1918 kom man åter till Kallhäll (1919 enligt inflyttningslängd).
I Kallhäll fanns starka fackföreningar - Gjutareförbundets 143 och Metallindustriarbetareförbundets avd 61. Huvuddelen av den socialdemokratiska arbetarekommunens medlemmar bodde här och kommunmötena hölls oftast i Kallhälls Folkets Hus. Vid ett sådant möte den 11 mars 1923 beslutade man bilda Kallhälls socialdemokratiska kvinnoklubb och Lisa Edlund valdes till ordförande.
I en intervju i maj 1978 berättar Lisa för Lars Gustafsson j :r om att hon var tveksam att ta på sig uppdraget. Men maken John gav sitt starka stöd, inte minst i sin egenskap av ordförande i arbetarekommunen. Lisa bestyrker i intervjun att hon aldrig kände något motstånd från de manliga partivännema - undantagen bekräftar regeln. Men både Lisa och de andra kvinnoklubbisterna kände tydligen ganska stor osäkerhet, då det gällde att yttra sig på arbetarekommunens möten.

Lisa blev kvar som ordförande i kvinnoklubben i sju år och som medlem också efter flyttningen till Barkarby 1931, då John blev vaktmästare i Barkarbyskolan. Hon arbetade oavlönat med att hjälpa maken med städning och annat arbete ända fram till 1940, då hon började sin långa bana inom postverket, först som föreståndare för kontoret i Barkarby och från 1949 i Jakobsberg. Hon avgick med pension 1956, men efter kort tid blev hon ombedd att komma tillbaka och hon arbetade sedan med olika arbetsuppgifter till 1971 - då närmare 80 år gammal. Det var säkerligen inte bara hennes yrkeskunnande, som gjorde att man gärna ville ta hennes tjänster i anspråk. Hennes energi och glada och hjälpsamma sätt betydde säkert mycket för hennes yngre kollegor - liksom det gjorde för oss som hade förmånen att kunna räkna oss till hennes vänner.


Under slutet av 1920-talet kom några få kvinnor med i olika kommunala nämnder. Kallhälls kvinnoklubbs första kassör Matilda Pettersson blev sålunda invald i fattigvårdsstyrelsen från 1928 och Lisa själv valdes samtidigt till suppleant. Redan 1929 blev Lisa ordinarie ledamot i fattigvårdsstyrelsen och det uppdraget hade hon kvar t o m 1931.
Lisa blev Järfällas första kvinnliga nämndordförande redan 1934 då hon fick ta hand om ordförandeklubban i barnavårdsnämnden efter att ha varit ledamot sedan 1931. Det uppdraget behöll hon till utgången av 1941, d v s i åtta år och därefter var hon vice ordförande i ytterligare åtta år. Det är inte många som orkat med så krävande uppdrag under så lång tid.
Nu kan man möjligen invända att kommunen var liten och ärendena inte så många. Det är sant, men istället måste man tänka på att det inte fanns några kommunala tjänstemän som förberedde eller verkställde besluten. Av den tidigare nämnda intervjun framgår också att Lisa tyckte att det många gånger är svårt - framförallt när det gällde att ta hand om barn i svåra familjeförhållanden för placering i fosterhem eller på barnhem. Ibland kunde det också kännas svårt vid besök i fosterhem för att kontrollera att de utplacerade barnen hade det bra.
I tidningen Aktuellt i Järfälla inför arbetarekommunens 75-årsjubileum 1986 intervjuades Lisa Edlund och jag citerar här några rader, som visar Lisas inställning till problemen. “Det gällde barnens rätt till ett bra liv. Det gällde också att hjälpa familjer för att komma över svårigheter. Det var ett svårt, men oerhört viktigt och stimulerande arbete. Ibland hotades man också. Här ler Lisa dock åt en sådan händelse med en mycket aggressiv man som senare kom och bad om ursäkt och tackade. Barnen hade fått utbildning och allt ordnat upp sig så han var väldigt glad. Och Lisa med.”

Maken John avled på hösten 1967 och Lisa bestämde sig i början av 1970-talet att flytta från lägenheten i höghuset Vasavägen 29 till Tallbohovs gästhem, där hon bodde till sin död 1990. Det var roligt att hälsa på Lisa för hon var alltid glad och hon följde med vad som hände i Järfälla, Sverige och världen. Det hindrade naturligtvis henne inte från att berätta minnesbilder från sitt långa liv, som hon i stort sätt var positiv till. Det var en stor krets av Järfällabor som kände saknad efter vännen Lisa. Hon var också otvivelaktigt en kvinnlig pionjär inom föreningslivet och kommunalpolitiken här i Järfälla.

Text ur skriften "Genom Minnets Glasögon" som samlat serien minnesbilder av Järfällabor som publicerats i Järfälla Hembygdsblad.

Hoppa till huvudinnehåll