JkB 19500 – Gruppbild

MALMSTRÖM, BERTIL
MALMSTRÖM, BERTIL
MALMSTRÖM, BERTIL
Son till trädgårdsmästare Hjalmar och Emma Malmström, torpet Hummelmora.

Bildbeskrivning:
Bertil Malmströms 50-årsuppvaktning vid Björkhallen, Lövsta (senare kallat Skånska bygget)
Fr.v. Stig Hellmark, Oskar Bodin (morbror till Erik Malmström), Alice, Elsa, Hanna (gift med Bertil), Erik Malmström (framför Hanna), Bertil Malmström, Karl Berglöv (morbor till Erik), Lars, Emil Nordström (morbror till Erik), Emma Malmström (mor till Bertil), fästmö till Yngve Malmström och Yngve Malmström (hade affär i Bromsten).
©JkB

Beskrivning: 1937

Anmärkning: HISTORIK
Genom minnets glasögon

Solveig Malmsten – skolpolitiker och landstingsledamot

En av 60-talets bemärkta kommunpolitiker i Järfälla var Solveig Malmsten från Skälby. Skolan och landstingets barn- och ungdomsvård har varit hennes hjärtefrågor. Först som förtroendevald och sedan under närmare 20 år som kurator i Björkebyskolan utförde hon ett omfattande arbete för barn och ungdomar. Solveig Malmsten var som politiker en välsedd person både i Järfälla och i stora delar av länet men sitt mest intensiva nätverk skapade hon kanske främst i Barkarby/Skälby. Nu är villan i Skälby såld till förmån för ett mera bekvämt och något lugnare liv i centrala Jakobsberg.

Solveig, född 1925, växte upp på Kungsholmen i Stockholm, nära sjö och skog i Hornsberg och Kristineberg. Idrott och friluftsliv var några av hennes stora intressen. Under skoltiden och som scoutledare fanns många tillfällen att vistas ute i naturen.
Efter realexamen i Handelsmellanskolan erbjöds hon en kontorsplats men tackade nej för att i stället arbeta på kolonien Barnens Ö som blev hennes första arbetsplats. Skog, hav och barn säger man inte nej till tyckte Solveig. Så småningom blev det ändå några år på kontor innan arbete med barn och ungdom helt tog över via en ungdomsledarekurs och ett år på Göteborgs Barnsjukhus.

Till Järfälla kom Solveig 1949, 24 år gammal och gift med Torgils. På dåvarande Lundavägen, nuvarande Penningvägen fanns den villa som Solveig förblev trogen till våren 2001. Härifrån har hon kunnat följa Järfällas utveckling från litet stationssamhälle med en egen identitet till en tämligen anonym sovstad präglad av miljonprogrammets höghus fram till dagens pulserande stockholmsförort som är på god väg att ånyo skaffa sig en egen prägel och identitet - men radikalt annorlunda än fyrtiotalets villa- och trädgårdssamhälle! Tryggheten, den lilla skalan så lätt att överblicka, närheten till handelsbod och allehanda hantverksservice, trädgårdsnäringens dominans, den nära kontakten grannar emellan är några ingredienser som kryper fram ur minnet!

Hur kom då politiken in i Solveig Malmstens liv? Jo, intresset för samhällsfrågor väcktes med barnens skolgång. Vid mitten av femtiotalet tog hon initiativ till en föräldraförening. Solveig ringde runt till föräldrar i Skälby för att utröna intresset. Självklart lyckades hon samla en skara intresserade. En interímsstyrelse tillkom ganska snabbt med Ragnar Oldberg, chefredaktör för tidningen Perspektiv, som ordförande. "Jag förstår inte varför jag svarade ja till att bli ordförande" lär Ragnar ha utbrustit när diskussionens vågor gick höga. Det säger något om Solveigs engagemang och förmåga att få med sig människor. Sedermera blev Arne Nerje, som så småningom kom att bli kommunalråd, ordförande i Barkarby-Skälby föräldraförening. Det var Arne Nerje som dessutom inspirerade henne att 1958 bli medlem i Folkpartiet.

Föräldraföreningen ville ha bättre kontakt med skolan och framför allt få till stånd en skola i Skälby. Efter uppvaktning av dåvarande ecklesiastikministern ändrades skolstyrelsens beslut så att Skälbyskolan skulle byggas före en tilltänkt skola i Kallhäll. Solveig var föräldraföreningens sekreterare och organiserade dessutom fritidsverksamhet åt skolbarnen i Skälbyområdet. De erfarenheter hon samlade på sig genom arbetet i föreningen gjorde att hon bestämde sig för att bli politiker.

År 1958 valdes Solveig Malmsten till ledamot i skolstyrelsen, där hon fortsatte fram till 1970. Hon blev vice ordförande i skolstyrelsen 1964, ledamot av kommunfullmäktige 1963 och blev fullmäktiges förste vice ordförande och den första kvinnan i presidiet 1968.

Mellan 1963 och 1972 var hon borgerlig medlare i äktenskapstvister, vilket gav henne insikt i hur hemförhållanden kunde gestalta sig för många barn och ungdomar, något som var värdefull kunskap och erfarenhet inför en kommande karriär som skolkurator.

En kortare period var hon suppleant i barnavårdsnämnden och så småningom ofta anlitad övervakare år nämnden.

Efter att hon blivit skolstyrelsens representant i CBK, Centrala Byggnadskommittén, blev hon invald i byggnadskommittéerna för Björkebyskolan, Jakobsbergsskolan och simhallen. Hon var också en tid ledamot av skönhetsrådet.

Gemensam nämnare för Solveig Malmstens politiska
och yrkesmässiga gärning var skolan och ungdomarna. Här hittar vi hennes helt avgörande motiv för att ägna sin tid åt politiken, som senare också förde henne in i skolans inre värld. Hennes erfarenheter som skolstyrelsepolitiker gav en stark lockelse att också få arbeta inifrån - inte bara med politikens utifrånperspektiv.

Solveig Malmsten har i sitt tänkande aldrig varit någon teoriernas kvinnosakskvinna. För henne var det en självklarhet att en hemmafru från Skälby platsade minst lika bra i den kommunala beslutsapparaten som grabbarna från Bolinders i Kallhäll. Det var liksom ingenting man behövde snacka om. Det viktiga samtalsämnet på det politiska mötet var hur man skulle säkerställa barnens skolgång i en kommun där växtvärken gjorde att provisoriska lokaler var vanligare än ordinarie skolhus. Även om det dittills nästan uteslutande var kvinnorna som svarade för kaffehållningen på det politiska kvällsmötet så var det få karlar som protesterade när Solveig som den naturligaste sak i världen föreslog någon av dem att svara för kvällens förplägnad.

Självklart dominerade fortfarande männen i sammanträdesrummen men det var inget som gjorde kvinnorna särskilt ängsliga. Närheten till den praktiska vardag, som skolstyrelse och andra nämnder hade att besluta om, gjorde att en hemmafru från Skälby inte behövde så många kommunala handlingar för att veta vilka problemen var. Solveig Malmsten förstod att utnyttja den kunskap hon fick genom de egna barnen, det ofta dagliga meningsutbytet med övriga föräldrar i grannskapet och genom den nära kontakten med skolledning och lärarkår. Hon förstod värdet av fortbildning och vidareutveckling - få har så många intyg över kurser och utbildningar att visa upp som Solveig! Det gav ett bra utgångsläge inför diskussionerna i skolstyrelse och kommunfullmäktige!

Redan vid sitt första sammanträde i skolstyrelsen minns Solveig Malmsten att hon presenterade ett eget yrkande. En ny slöjdlärare skulle utses och den person som presidiet föreslog var inte den som Solveig satte i första rummet. Trots att det var hennes första sammanträde med skolstyrelsen vågade Solveig begära votering. Det hade inte någon gjort på nära tio år! Eftersom det var ett utnämningsärende blev det sluten omröstning. När rösterna räknades visade det sig att Solveigs kandidat fått flest röster. En prima överraskning för de äldre ledamöterna och en god illustration till hur den som hade god erfarenhet från föräldraföreningens verksamhet snabbt kunde påverka besluten.

En typisk mansbastion i sextio- och sjuttiotalens kommunala organisation var CBK, som uttyddes Centrala Byggnadskommittén. Där regerade männen och firade varje nytt bygge med två vita och en brun!! Det dröjde inte länge förrän skolstyrelsens representant vid skolbyggande allt oftare hette Solveig Malmsten. (Den nämnd som skulle använda byggnaden utsåg representanter till en byggnadskommitté för att vara med och besluta om upphandlingen och utformningen av byggnaden). Ett av byggnadsuppdragen var simhallen i Jakobsberg. Gubbarna tyckte inte att hallen behövde någon särskild dambastu. ”Damer badar ju ändå aldrig bastu” var deras uppfattning. Byggnadskommittén besökte simhallarna i Västerås och Gävle för att bygga på sin kunskap om simhallsbyggen. I Gävle skulle alla pröva den fina hallen.
Efteråt fick Solveig frågan av kamraterna hur hon tyckte att det var i simhallen. Uppriktig som hon alltid varit svarade hon ”bra, men jag var ensam i dambastun”. Därmed tyckte nog herrarna att frågan om dambastu i Jakobsbergs blivande simhall var avgjord. Men som ni kunnat notera finns där en dambastu – en glest besatt dambastu i Gävle var för Solveig inget argument för att avstå från en komplett anläggning i Jakobsberg!

Varje CBK-ärende har sin egen historia, men för att ge dem rättvisa skulle de behöva en egen artikelserie i Hembygdsbladet. Den anläggning vars tillblivelse Solveig minns med särskild värme är inte överraskande Björkebyskolan – den egna stadsdelens högstadieskola. Både skolbyggnadens placering och dess konstnärliga utsmyckning bär spår av Solveig Malmstens argumentation. Björkebyskolan blev sedermera (1970) hennes arbetsplats där hon som kurator tillbringade 20 år av sitt yrkesverksamma liv fram till pensioneringen 1990.

Bilden av Solveig Malmsten blir inte rättvisande om vi inte också stannar några minuter vid hennes arbete i Stockholms läns landsting. Hon blev landstingsledamot vid valet 1966 samt ledamot i Landstingets familjesociala nämnd och i Konstnämnden. Som landstingsledamot och bl a vice ordförande i styrelsen för Mellansjö skolhem skaffade hon sig ett nätverk som var ovärderligt när hon som kurator vid Björkebyskolan hade att hantera och vägleda ungdomar som hade svårt att finna sig till rätta i skolan eller som kom från splittrade hemförhållanden. Genom Solveigs kontaktnät från politiken fanns alltid en lösning till hands också i de mest akuta situationer, där ibland kurators bedömning inte stämde överens med socialförvaltningens, som ju ytterst skulle ta ansvar för att den elev som hamnat snett fick en ny chans. När den formella gången i ett tjänsteärende blev viktigare än elevens väl och ve tvekade aldrig kurator inför ett snabbt och resolut ingripande.

Det är vid samtal med Solveig inte svårt att höra att det är i kombinationen kurator med samhällskunskap och tillgång till det nätverk som följer av politiskt engagemang som hon tycker sig ha kunnat vara till nytta för dem hon mest värnar om – de som inte har det så väl förspänt i förberedelserna inför vuxenlivet. ”Jag tror jag passade bra för människor som hade problem” för att citera hennes egna ord. ”Tyvärr har det nog blivit allt svårare situationer som skolan måste hantera – vi hade också i början på 70-talet vissa drogmissbruk, våldsincidenter och familjer i kris att ta oss an, men att döma av vad jag hör och läser har nog det mesta blivit svårare idag.”

En oändlig mängd sammanträden, möten, skolavslutningar, utredningar, födelsedagshyllningar, utnämningar, invigningar och människor passerar revy under ett par timmars samtal med Solveig Malmsten. Minnet sviktar ibland något inför ett namn eller ett årtal men bilderna är klara och motiven aldrig ur sikte – engagemanget i barnens skolgång som födde insikten att man måste vara med och påverka också utanför den egna familjekretsen, att inse att erfarenheterna från den egna vardagen räcker långt i politiken men behöver kompletteras med teoretiskt kunnande. I Solveigs fall började det med en lånebok i sammanträdesteknik och fortsatte sedan med en kurs i kommunalkunskap där kommunens ledande chefstjänsteman, Hugo Ekström var lärare, kompletterande gymnasiekurser, studier i statskunskap med en uppsats om kommunsammanslagningarna där hennes slutsats var att dessa kanske blev lite för omfattande men var nödvändiga för att orka med utbyggnaden av den nya grundskolan. Solveig Malmsten har aldrig tvekat att överst på sin egen ”att göra”-lista placera utbildning och förkovran. I dag är hon en nyfiken besökare på många av de föreläsningar som erbjuds den som lite friare kan disponera sin dag än vad en ambitiös skolpolitiker och kurator kunde göra!

Lars Bergstig

Objektnummer: 19500

Övriga anteckningar: Eventuellt är Gunvor Willberg fotograf.

Personrelation

Efter foto hos: Erik Malmström, Jakobsberg

Fotograf: Okänd

Grupperingar


Källhänvisning

Showing qrtag"JkB 19500 – Gruppbild", Järfälla kommuns bildarkiv, hämtad 28 mars 2024
https://jkn.kulturhotell.se/objects/c48-18702/

Nya kommentarer måste godkännas av en administratör innan de eventuellt publiceras.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *