Header

Beskrivning: 1930-talet?

Anmärkning: Historik om Adlerbergska gravkoret:
Enligt sockenstämmoprotokoll från den 1 juni 1757 hade lagts en grund till en ny familjegrav och en gång in till kyrkan som begärts av grevinnan Adlerberg
på Säby och Jakobsberg. Detta bifölls. Gravkkoret stod färdigt 1762.
Gravkammarens inre är kvadratiskt plan och har en storlek av 4,5X4,5m. Senaste begravningen ägde rum 1940.
Arkitekten är inte känd men mycket talar för Jean Eric Rehn (1717-93). Denne vistades i Rom 1755-56 och ritade då av Cestiuspyramiden, som är ett gravmonument över preatorn Gaius Cestius, död 12 f.Kr., 27m högt och gravkammaren 4x6 m. Monumentet byggdes senare in i Aurelianus` stadsmur vid Porta San Paulo. Preator var en ämbetsman i romeska riket med uppsikt över rättsskipningen.

Personhistorik:
Olof Adlerberg, som blev student i Uppsala 1715, fick sedan en militär utbildning. Han blev volontär vid Livregementet till häst 1718, korpral där samma år och tredje adjutant där 1719. År 1722 blev han kornett och 1728 tog han ryttmästarens avsked. Han gifte sig med Anna Sofia Gyllenborg 1733, sedan hans första maka Elisabet Catharina Lindbom avlidit 1732. Adlerberg blev kammarherre hos Fredrik I 1744 och riddare av Svärdsorden 1751. - Olof Adlerberg köpte Säby gård i Järfälla 1749, varefter han och hans maka flyttade till Säby samma år. Makarna skänkte under sin tid på Säby till Järfälla kyrka ett dopbord, en silverkanna och en dopskål med sina namn ingraverade och vidare ljusarmar, ljuskronor, altardukar och kalkkläder. År 1751 donerade de 300 daler till kyrkans reparation och flyttning av predikstolen.
Carl Fredrik von Schulzenheim, som före adlandet 1782 hette Schulz, blev student i Uppsala 1762 och ägnade sig sedan åt läkarstudier. Han började praktisera vid Serafimerlasarettet i Stockholm, där han blev underfältskär 1766 och t f professor i kirurgi och anatomi 1767-68. Han blev med.dr. i Greifswald 1770. Därefter knöts han åter till Serafimerlasarettet som medhjälpare till Olof af Acrel 1772. Han blev också efter hand ledamot av flera institutioner såsom Kirurgiska societeten 1779, Collegium medicum 1780, Vetenskapsakademien 1799 och dess preses 1802. Schulzenheim blev slutligen också generaldirektör över sjukvården vid länslasaretten 1800 och ensam överkirurg vid Serafimerlasarettet 1806. Han var en av initiativtagarna till Svenska läkaresällskapet 1807.
David von Schulzenheim genomgick militär utbildning. Han blev adjutant vid Livdragonregementet 1777 och löjtnant där 1785 samt understallmästare hos konungen 1786. Han tog avsked från denna tjänst 1797 och från regementet 1800. Vid riksdagen samma år avsade han sig adelskapet och kallade sig Schulz.
Conrad Teodor von Schulzenheim, den föregåendes bror, fick oskså en militär utbildning. Han blev löjtnant 1786, kapten och stabsadjutant hos konungen 1792, överadjutant hos konungen och major 1793. Efter flera befattningar vid olika regementen blev han överstelöjtnant i armén 1802 och generalmajor 1813. Däremellan deltog han i finska kriget 1808-09 och i fälttåget i Tyskland 1813. Schulzenheim upphöjdes till friherre 1815 och ordförande i krigshovrätten 1825.
David Conrad Fredrik von Schulzenheim, som blev student i Uppsala 1872, genomgick därefter juridisk utbildning. Han avlade jur.fil.examen 1874 och jur.kand.examen 1878. Han blev sedan amanuens i finansdepartementet 1879, vice häradshövding 1880 och amanuens i Svea hovrätts sekreterarexpedition 1882. Schulzenheim tjänstgjorde slutligen i Gästriklands domsaga från 1893 och var häradshövding där från 1900. Han blev riddare av Nordstjärneorden 1912.
Ida von Schulzenheim genomgick konstnärlig utbildning först vid Tekniska skolan i Stockholm 1877-78, sedan vid Konstakademien 1878-84 och slutligen genom studier i Paris 1888-93 för bl a Lefebvre, Constant och Dupré. Hon blev sedan främst djurmålare. Hon tog initiativ till föreningen Svenska Konstnärinnor, var dess ordförande 1910-39 och deltog i dess utställningar bl a i Wien 1913, Malmö 1914 (Baltiska utställningen) och i flera städer i USA 1931-32. Ida von Schulzenheim publicerade tidskriften Konst 1911-17. Hon erhöll 1934 Litteris et artibus.