Arkivism- Kvinnorna i arkivet
Arkivism!
I år kulminerar firandet av 100-årsjubileet för kvinnors rösträtt i Sverige, den historiska tid då Sverige blev en demokrati på allvar. Om ytterligare ett sekel är det vår tid som är historia. Vad kommer de som vill förstå vår samtid att hitta om oss då?
Faktiskt hänger det till stor del på vad vi har bevarat i arkiven, den viktiga plats där vi förvarar våra minnen – och där är kvinnors berättelser svårare att hitta, precis som i den breda historieskrivningen. Så kommer det att fortsätta om vi inte förändrar något. Därför är det dags att skapa ett kollektivt minne som speglar verkligheten. En historia som inkluderar fler.
Med Arkivism bjuder Stockholms Kvinnohistoriska och Järfälla kommuns bildarkiv in till en satsning som ska göra det lättare för fler att hitta kvinnor i arkiven, och lättare att dokumentera och bevara samtiden för framtiden. Vi uppmanar kvinnor att arkivera sina liv och gärningar – ni är historiska!
I den här utställningen lyfter vi fram några kvinnor från Järfälla kommuns bildarkiv för att berätta om dem och skapa nyfikenhet för att gräva mer i arkiven.
Hör av er till oss med bilder och berättelser! bildarkivet@jarfalla.se
Brita Cruus
Jakobsbergs gård är visserligen uppkallad efter majoren och friherren Jakob Lilliehöök – men den som namngav och lät uppföra gården på dess nuvarande plats var en kvinna. Hon hette Brita Cruus, var friherrinna och fick Jakobsberg (Vibble) i morgongåva när hon fjorton år gammal gifte sig med Jakob.
Brita Cruus föddes 1643. Hennes mor Catharina var dotter till Axel Oxenstierna, rikskansler och Gustav II Adolfs närmaste man. Vid ett besök hos sin dotter 1654 tog Axel Oxenstierna med sig Jakob Lilliehöök och vid detta tillfälle lär Jakob ha friat till den då elvaåriga Brita.
Bröllopet hölls tre år senare, den 17 mars 1657, på Stockholms slott med drottning Hedvig Eleonora som värdinna. Ett halvår senare avled Jakob av skador han fått i kriget mot danskarna. Brita blev änka, femton år gammal, och födde sju månader efter sin makes död dottern Jakobina Catharina.
Brita gifte aldrig om sig, trots att en ung och förmögen änka av förnäm börd knappast kan ha saknat friare. Som änka hade hon en starkare ställning jämfört med om hon gift om sig. Och Brita var uppenbarligen en driftig kvinna. Förutom Jakobsberg ägde hon fl era gårdar i Järfälla, däribland Skälby, Barkarby och Nibble, men också en del av Veddesta samt en gård i Ålsta by och en i Håga.
Öppnade krog
1671 sökte och fick hon privilegium på att driva krog i Barkarby. Gården hade ett centralt läge invid landsvägen mot Enköping och i närheten fanns flera mindre krogar. Brita begärde att dessa skulle stängas samt att de intilliggande gårdarna skulle åläggas att hålla gästgiveriet med hästar till de resande. Krogen finns fortfarande kvar i tillbyggt skick och inrymmer idag värdshuset Lasse-Maja. Faktum är att det allt sedan 1671 har funnits någon form av servering i byggnaden.
Troligen intresserade sig också Brita för mat. Fil dr Ulrica Söderlind, som forskar om äldre tiders kosthåll, hittade vid arkivstudier en receptsamling som med stor sannolikhet är Britas egen. Förutom spännande recept ger den också en bild av vad som serverades i ett svenskt högadligt hem vid denna tid. Brita vistades en del på Jakobsberg och brukade jorden fram till 1690-talets slut, därefter arrenderade hon ut den. Förutom jordbruk och djurdrift fanns också köksträdgård och kryddgård.
Aborrar fyllda med äpplen
En vanlig vardagsmiddag på Jakobsberg kunde bestå av ett tiotal rätter. Det serverades både kött, fi sk, fågel och skaldjur varvat med vad vi skulle kalla efterrätter. Recepten är intressanta att läsa. Britas pannkakor är inte helt obekanta; de gjordes på ägg, mjölk och mjöl som vispades till en jämn smet och hon ger också råd om att tillsätta smält smör. Men det fi nns även andra recept som är mer främmande för dagens smaklökar, exempelvis abborrar som fylls med en blandning av äpplen, lök, korinter, rivet bröd, vin och muskotblomma.
1716 dör Brita, 76 år gammal. Hon hade då varit änka i nästa 60 år och överlevde även sin dotter med 20 år. Den som fick ärva Jakobsberg blev dotterdottern Brita Sofi a Horn, som sålde gården efter bara några år. Därmed tog en epok slut.
Ingrid Kennerstedt Bornhall
Järfälla Kultur
GUNVOR WILLBERG (1921-2011)
Gunvor, tillsammans med fotografen Olle Malmberg är de fotografer som bäst fångat Järfälla under den här tiden. Hennes bilder är dokumentära samtidigt som hon på ett unikt sätt fångar människornas inre liv.
Gunvor kom till Kallhäll 1925 tillsammans med sin bror och föräldrar och flyttade in i Bolinders arbetarbostäder. Hon fick inte möjlighet att studera vidare efter årskurs sju då ekonomin inte tillät det i familjen utan enkom hennes bror fick gå vidare till realskolan.
När Gunvor fyllt femton år började hon arbeta som elev på Allfoto i Stockholm och arbetade vidare på ställen som Hasselblad och Ateljé Berö i Stockholm. Gunvor arbetade enträget för att skaffa sig ett yrke. Det var viktigt för henne att vara oberoende och att arbeta för att familjen skulle få det bättre ekonomiskt.
Gunvor gifte sig med Folke Willberg 1945 och efter några år köpte de huset på Åkervägen i Jakobsberg där Gunvor startade Jakobsbergs Foto 1949 med en liten affär i anslutning till garaget som blev en fotoateljé och mörkrum.
Då kommunen senare skulle bygga ett centrum på Åkervägen fick Gunvor och Folke en tomt på Toppvägen 18 och Gunvor hyrde då en lokal i Centrum för sin verksamhet.
Frågor gällande utvecklingen av kommunen och de sociala villkoren för medborgarna intresserade Gunvor. Hon var i hela sitt liv humanist och aktiv i Svenska Fredsrörelsen samt Kvinnoförbundet. Det Gunvor representerade var en självständig kvinna som arbetade sig fram som egen företagare och med alla de plikter och ansvar som en hemmafru hade.
Bilderna i samlingen visar arbete och arbetare, familjer och individer, platser och hem, händelser och ögonblick, känslor och värderingar och framförallt den mångfald och helhet som genom tiden utgör Järfälla kommun.
Källa: Solveig Willberg & Järfälla kommuns bildarkiv
LISA EDLUND
S-politiker
Lisa Edlund föddes i Enköping den 9 oktober 1892 och avled i Järfälla den 14 mars 1990, drygt 97 år gammal.
Hon växte upp hos sina morföräldrar till dess hon var nio år.
Under ungdomsåren i Enköping träffade hon sin blivande make John Edlund och de båda gifte sig den 18/11 1911 och bosatte sig i Barkarby. Men i november 1912 flyttade man till Kallhälls Folkets Hus i Kallhälls Villastad, som då hörde till Sollentuna kommun. Maken John tjänstgjorde som vaktmästare (på fritid) för den nyöppnade lokalen och bostaden var inrymd i en villa på Folkets Hus tomten. Villan ligger för övrigt kvar än idag (2012).
Det var minst sagt glesbyggt i Kallhälls Villastad på den här tiden och Lisa var glad, då man redan 1915, enligt inflvttningslängd, kunde flytta in i en lägenhet nere i Kallhäll. År 1916 blev det en kort “utflykt” till Klavreström i Småland (sex månader) och något längre till Enköping och Morgårdshammar (ca ett och ett halvt år). 1918 kom man åter till Kallhäll (1919 enligt inflyttningslängd).
I Kallhäll fanns starka fackföreningar – Gjutareförbundets 143 och Metallindustriarbetareförbundets avd 61. Huvuddelen av den socialdemokratiska arbetarekommunens medlemmar bodde här och kommunmötena hölls oftast i Kallhälls Folkets Hus. Vid ett sådant möte den 11 mars 1923 beslutade man bilda Kallhälls socialdemokratiska kvinnoklubb och Lisa Edlund valdes till ordförande.
I en intervju i maj 1978 berättar Lisa för Lars Gustafsson j :r om att hon var tveksam att ta på sig uppdraget. Men maken John gav sitt starka stöd, inte minst i sin egenskap av ordförande i arbetarekommunen. Lisa bestyrker i intervjun att hon aldrig kände något motstånd från de manliga partivännema – undantagen bekräftar regeln. Men både Lisa och de andra kvinnoklubbisterna kände tydligen ganska stor osäkerhet, då det gällde att yttra sig på arbetarekommunens möten.
Lisa blev kvar som ordförande i kvinnoklubben i sju år och som medlem också efter flyttningen till Barkarby 1931, då John blev vaktmästare i Barkarbyskolan. Hon arbetade oavlönat med att hjälpa maken med städning och annat arbete ända fram till 1940, då hon började sin långa bana inom postverket, först som föreståndare för kontoret i Barkarby och från 1949 i Jakobsberg. Hon avgick med pension 1956, men efter kort tid blev hon ombedd att komma tillbaka och hon arbetade sedan med olika arbetsuppgifter till 1971 – då närmare 80 år gammal. Det var säkerligen inte bara hennes yrkeskunnande, som gjorde att man gärna ville ta hennes tjänster i anspråk. Hennes energi och glada och hjälpsamma sätt betydde säkert mycket för hennes yngre kollegor – liksom det gjorde för oss som hade förmånen att kunna räkna oss till hennes vänner.
Under slutet av 1920-talet kom några få kvinnor med i olika kommunala nämnder. Kallhälls kvinnoklubbs första kassör Matilda Pettersson blev sålunda invald i fattigvårdsstyrelsen från 1928 och Lisa själv valdes samtidigt till suppleant. Redan 1929 blev Lisa ordinarie ledamot i fattigvårdsstyrelsen och det uppdraget hade hon kvar t o m 1931.
Lisa blev Järfällas första kvinnliga nämndordförande redan 1934 då hon fick ta hand om ordförandeklubban i barnavårdsnämnden efter att ha varit ledamot sedan 1931. Det uppdraget behöll hon till utgången av 1941, d v s i åtta år och därefter var hon vice ordförande i ytterligare åtta år. Det är inte många som orkat med så krävande uppdrag under så lång tid.
Nu kan man möjligen invända att kommunen var liten och ärendena inte så många. Det är sant, men istället måste man tänka på att det inte fanns några kommunala tjänstemän som förberedde eller verkställde besluten. Av den tidigare nämnda intervjun framgår också att Lisa tyckte att det många gånger är svårt – framförallt när det gällde att ta hand om barn i svåra familjeförhållanden för placering i fosterhem eller på barnhem. Ibland kunde det också kännas svårt vid besök i fosterhem för att kontrollera att de utplacerade barnen hade det bra.
I tidningen Aktuellt i Järfälla inför arbetarekommunens 75-årsjubileum 1986 intervjuades Lisa Edlund och jag citerar här några rader, som visar Lisas inställning till problemen. “Det gällde barnens rätt till ett bra liv. Det gällde också att hjälpa familjer för att komma över svårigheter. Det var ett svårt, men oerhört viktigt och stimulerande arbete. Ibland hotades man också. Här ler Lisa dock åt en sådan händelse med en mycket aggressiv man som senare kom och bad om ursäkt och tackade. Barnen hade fått utbildning och allt ordnat upp sig så han var väldigt glad. Och Lisa med.”
Maken John avled på hösten 1967 och Lisa bestämde sig i början av 1970-talet att flytta från lägenheten i höghuset Vasavägen 29 till Tallbohovs gästhem, där hon bodde till sin död 1990. Det var roligt att hälsa på Lisa för hon var alltid glad och hon följde med vad som hände i Järfälla, Sverige och världen. Det hindrade naturligtvis henne inte från att berätta minnesbilder från sitt långa liv, som hon i stort sätt var positiv till. Det var en stor krets av Järfällabor som kände saknad efter vännen Lisa. Hon var också otvivelaktigt en kvinnlig pionjär inom föreningslivet och kommunalpolitiken här i Järfälla.
Text ur skriften “Genom Minnets Glasögon” som samlat serien minnesbilder av Järfällabor som publicerats i Järfälla Hembygdsblad.
Elleonor Lilliehöök kom med föräldrarna Gustaf Fredrik och Elin Berndes till Järfälla och Jakobsberg 1889. I samband med sitt giftermål med Bertil Lilliehöök 1912 flyttade hon till Stockholm. Hon återkom till Järfälla och Molnsättra 1930. Hon var starkt engagerad i husmodersrörelsen, först som ordförande i Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund 1928-47 och som redaktör för dess medlemsblad 1928-34, sedan som ordförande i Nordens husmodersförbund 1930-32 och 1940-44 samt som vice ordförande i Lanthusmödrarnas världsförbund 1947-53. Eleonor Lilliehöök var vidare ledamot av Radionämnden 1935-50, varav vice ordförande från 1941, liksom styrelseledamot och vice ordförande i Svenska slöjdföreningen 1934-35 samt ledamot av Föreningen Nordens centralstyrelse 1938-50. Hon var ledamot av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering 1944-45.
Eleonor Lilliehöök var på det lokala planet ledamot av styrelsen för Jakobsbergs folkhögskola 1931-69, varav vice ordförande 1961-69, och ledamot av barnavårdsnämnden 1932-33. Hon var också landstingsledamot för folkpartiet 1943-54.
Järfälla Husmodersförening bildades 29 oktober 1942 vid ett möte i Barkarby skola. 32 personer anmälde sig då som medlemmar. Till styrelsen utsågs bl.a. Ketty Randahl (ordförande), Rakel Schmidt (kassör) och Ingeborg Schmidt (sekreterare). 1943 ordnades den första julmässan. Föreningens medlemmar sydde, stickade och skickade pengar till behövande inom och utom landet. Föreningen upphörde 1973.
Källa: Järfällaboken
Husmodersrörelsen är en samlande benämning för den rörelse för att stärka kvinnan i sin roll som husmoder genom bildandet av Husmodersföreningar, vilka arbetat för “höjandet av husmoderns kall genom föredrag om hemskötsel, barnuppfostran och barnpsykologi samt driva propaganda för sunda och praktiska bostäder” med mera.
Rörelsen hade sin bakgrund i det reformintresse som uppstod bland kvinnor i Europa under 1800-talet i samband med kvinnosaksrörelsens framväxt. Rörelsen svarade mot ett behov bland de hemarbetande kvinnorna att bryta sin isolering, förbättra sina kunskaper och samarbeta kring gemensamma problem. Samtidigt som man önskade förbättra kvinnors situation och deras arbetes status såg man fortfarande hemmet som kvinnans främsta arbetsplats och målet var att lyfta fram kvinnans hushållssysslor som ett arbete. Ett mål blev att med de tekniska, kemiska och medicinska förbättringarna under 1900-talets början förbättra kvinnornas situation i hemmet.
Efter att ha nått sin kulmen på 1940-talet började medlemsantalet sjunka. De genuina hemmafruarna blev allt ovanligare. År 1969 bytte SHR namn till Husmodersförbundet Hem och Samhälle och 1999 till Riksförbundet Hem och Samhälle. Organisationen arbetar i dag med bland annat jämställdhetsfrågor i hem och arbetsliv, konsument- och miljöfrågor, sociala engagemang, utbildning och kultur. År 1992 bildades även en ny utbrytarorganisation inom området, Fristående Husmodersförbundet (FHF), med ökat samhällsanknutet engagemang.
Källa: Wikipedia
Lisa Johansson från Kallhäll berättar om livet kring Bolinderfabriken:
Fråga din mamma!
Under temat Arkivism startar vi också kampanjen Fråga Din Mamma! En uppmaning att be din mamma ta fram det gamla fotoalbumet, skokartongen eller bilderna på datorn och höra hennes berättelse.
Varje person har en egen historia. Berättelser om vad som har gett dem glädje och oro, vad de har lärt sig och vad de har upplevt, känt och sett. Våra bilder som vi sparar från våra liv är inte bara vittnen till upplevelserna utan ger oss också tillfälle att samtala om vad de visar, påminna oss om personer, händelser och funderingar.
Fråga Din Mamma är en uppmaning till dig som bor i Järfälla att be din mamma ta fram det gamla fotoalbumet, skokartongen eller bilderna på datorn och dela sin berättelse. Välj några bilder och skriv ner en eller flera berättelser om dem, en anekdot eller ett minne och skicka till oss på Järfälla kommuns bildarkiv så sparar vi historien för framtiden.
Om hundra år är vår tid historia. Vad kommer de som vill förstå vår samtid hitta om oss då? Det hänger till stor del på det vi har bevarat i arkiven, den viktiga plats där vi förvarar våra minnen, vårt kulturarv. Idag är kvinnors berättelser svårare att hitta, precis som i den breda historieskrivningen. Därför är det dags att skapa ett kollektivt minne som speglar verkligheten. Under banderollen Arkivism uppmanar vi kvinnor att arkivera sina liv och gärningar – ni är historiska!
Vi tar såklart gärna emot bilder med berättelser från alla, inte bara mammor, men eftersom kvinnor statistiskt sett är underrepresenterade i arkiven är det här en start på att förändra det. Information om hur du arkiverar hittar du HÄR.
Upphovsman
Karolina Hedström
Nya kommentarer måste godkännas av en administratör innan de eventuellt publiceras.